Ju äldre jag blir, desto mer har jag lärt mig uppskatta instrumental musik. Eller i alla fall till stora delar instrumental musik. Musik med långa instrumentala partier, alltså. Cult of Luna håller jag t.ex. som Sveriges absolut bästa band.
På torsdag ska jag alltså viga min ARGH!-timme åt långa och relativt hårda låtar. Det blir ju ofta länge lugna partier även i sådana här låtar, men det bidrar bara till att höja intensiteten när det hårda sedan brakar igång. Schyssta kontraster liksom. Det kommer dock, av förklarliga skäl, inte att bli så många låtar, men jag ska liva upp stämningen mellan låtarna, det lovar jag. Och räkna inte bara med femtonminutersepos, men det blir inga ultrasnabba 90-sekunderslåtar á la Nasum i alla fall.
Hörs på torsdag!
No comments:
Post a Comment